Blog Image

Fotograf Pär Fridberg

I Maestros synfält!

Några av mina nära vänner kallar mig kärleksfullt för maestro. Varför? Förmodligen för att jag till yrket är dirigent och dessutom utbildad till det. Varför skriver jag då "Fotograf Pär Fridberg"? Bara för att jag äger ett par kameror borde jag väl inte kalla mig fotograf? Nej, det kan jag hålla med om. Jag har ingen formell utbildning förutom några enstaka kurser. Men jag sticker ändå ut hakan lite och fortsätter kalla mig fotograf. Jag kan trots allt en hel del i ämnet och jantelagen har jag lämnat bakom mig...
Någon egentlig blogg har det här aldrig blivit utan mer en plats där jag delar med mig av mina kunskaper. Jag skriver om hur jag gör när jag fotograferar. Vilka inställningar jag använt, hur ljuset är satt, vilken utrustning för just den bilden mm. Helt enkelt ett sätt att sprida mina kunskaper som jag lärt mig, ibland den hårda vägen.

Blixtfoto utomhus

Porträtt Posted on 22 Mar, 2014 13:41

Jag tycker det naturliga ljuset kan vara rätt skittrist faktiskt. Livlöst. Antingen alldeles för hårt eller mjukt. Det kan också vara helt fantastiskt. Problemet är att utan hjälpmedel är man hänvisad till vädrets nycker. För mig som gillar porträttfoto är en lagom mulen dag bäst. Helgrått blir för tråkigt, det måste finnas lite skärpa i ljuset.

Nu ska detta inlägg handla om blixtfoto i befintligt ljus. Jag använder blixt utomhus av flera skäl. Det ena är att lyfta fram mitt motiv utan att det märks att jag använt blixt. Det andra kan vara att använda blixten mer effektfullt då man ser att det verkligen är ett blixtfoto.

När jag fotograferar med blixt utomhus använder jag mig både av helt manuella inställningar och blixtautomatik. Det beror helt på vad jag är ute efter. Många gånger måste jag använda så kallad high speed sync (mer om detta senare) och då måste jag använda blixtens automatik.

Om ni minns något av mina tidigare inlägg så vet ni att blixtens ljus styrs av bländaren, inte tiden, och att det omgivande ljuset styrs av tiden (och givetvis av bländaren). Om vi fotograferar i helt manuellt läge så vet vi att den kortaste tiden vi kan använda är 1/200 sek för Canon och 1/250 för Nikon (vid användandet av originalblixt). Är det väldigt ljust ute så räcker kanske inte 1/200 sek till för att exponera det befintliga ljuset korrekt OM vi vill ha ett kort skärpedjup, dvs. ha en stor bländare.

Därför är det en god idé att inte vara i direkt solljus. Sök upp ett parti i skugga. Vi måste också veta att våra småblixtar (Speedlites) har svårt att konkurrera med för starkt befintligt ljus. De räcker helt enkelt inte till effektmässigt. Då måste man upp i prisklass och skaffa starkare varor…

När vi måste använda kortare slutartider än snabbaste blixtsynktiden, det är då vi använder oss av high speed sync. Ska inte bli för teknisk här, det fungerar kort så att blixten avfyrar en mängd blixtar i snabb följd, som ett stroboskop, vilket gör att sensorn belyses kontinuerligt. På mina kameror kan jag använda blixten på detta sätt till 1/8000 sek. Att veta är att blixtens effekt sjunker. Den kan inte leverera samma styrka som när blixten bara fyrar av en blixt åt gången.

Bilden är tagen i italienska alperna. Det är mitt på dagen, inte ett moln på himlen. En normal exponering vid detta ljus är ca ISO 100, 1/100 sek, bl f/11. Här har jag använt en Speedlite (Canon 580 EXII) som en kompis höll rätt nära. Ingen ljusmodifierare på, bara rätt på med blixten. Kameran i bländarförvalsautomatik. Stor bländare, f/5. Exponeringskompensationen på kameran är satt – 2 bländarsteg. Ljusmätningen togs på himlen en bra bit bort från solen. Tiden blev 1/6400 sek. Exponeringen låstes där. Sedan komponerade jag bilden och fyrade av. Då blixten är i ETTL-mode så anpassar blixten ljuset efter modellen. Givetvis high speed sync med tanke på den korta slutartiden. Rimljuset (ljuset bakifrån) står solen för.

Då jag exponerade för det befintliga ljuset och satte exponeringskompensationen på -2 bländarsteg blir himlen mörk trots att det är mitt på dagen i starkt solsken.

Samma teknik som ovan. Här var det inte lika starkt omgivande ljus så här har blixten fungerat bättre. Ingen ljusmodifierare. High speed sync.

Återigen samma teknik. Solljuset bakifrån som ger rimljus. Ingen modifierare. High speed sync.

Samma teknik med några skillnader. Ingen exponeringskompensation alls och så har ett paraply använts som ljusmodifierare. Bilden tagen mitt på dagen men i ett skuggigt parti så att blixten ska fungera optimalt. Se den vackra reflexen i ögonen! Den hade vi aldrig fått utan blixt eller någon annan form av modifierare. En av anledningarna till att jag helst tar porträtt utomhus med blixt. High speed sync.

Ja, hon är en av mina favoritmodeller! Egentligen samma teknik. Ingen exponeringskompensation, ett paraply är använt. Hon står själv i skuggan men ljuset bakom är solljus. Här är inte blixten i high speed sync. Slutartiden är 1/160 sek. Solljuset får fungera som hårljus.

Samma teknik som föregående. Då jag vill använda det omgivande ljuset så är slutartiden 1/80 sek. Vi är helt i skugga här. Endast en ljuskälla (blixt) i paraply.

Återigen high speed sync. Det omgivande ljuset -1 bländarsteg. Bilden tagen på sensommaren nära solnedgång. Ljuset mätt mot solnedgången. Ett paraply använt. Se den vackra lystern i ögonen!

Nu till något helt annat! De två bilder som kommer är tagna helt i manuellt läge, både på kamera och blixt. Förutom det befintliga ljuset så är ljuskällan en stor octabox (softbox) och i den kör jag två blixtar samtidigt för att öka effekten.

Slutartid 1/125 sek, bl f/8. Ljuset är mätt med min suveräna ljusmätare Sekonic. Inblandningen av blixtljus är 30%. Blixtljuset (i en stor octabox) accentuerar brudparet, ger liv i ögonen men det märks inte att det är ett blixtfoto.

Samma brudpar, samma teknik men på ett annat skuggigare ställe. Solljuset kommer bakifrån vilket ger ett vackert rimljus.

Att fotografera helt manuellt utomhus kräver lite mer tid men ger total kontroll. Jag hade givetvis kunnat fotografera med blixtarna i ETTL-mode men då har jag inte längre kontroll över ljuset. Det blir oftast bra men då detta var oerhört viktiga bilder för mig ville jag inte chansa.

Gå nu ut i dagsljuset och ta med dig blixten. Experimentera! Förmodligen kommer du att använda blixten i ETTL-mode. Om du tycker att blixten blir för dominant, kom då ihåg att du kan justera blixtens effekt! Vrid ner blixtkompensationen lite. Testa dig fram. Jag är övertygad om att du kommer få bra annorlunda bilder!



Spännande med porträttfoto del 4

Porträtt Posted on 04 Mar, 2014 17:01

När vi fotograferar i befintligt ljus har vi svårt att styra ljuset på bakgrunden. Ofta när vi fotograferar med befintligt ljus så befinner vi oss utomhus. Då får vi försöka anpassa vår bakgrund på bästa sätt.

Något vi pratar ganska sällan om är ljusdjup. Skärpedjup vet de flesta vad det är men ljusdjup?

När vi är utomhus på dagen är det i princip lika ljust överallt. Ljusdjupet är konstant. Tänk dig att du sitter på läktaren till en fotbollsplan mitt på dagen. Då ser vi bägge målen och hela planen lika bra. Varför? Jo, solen som är vår ljuskälla befinner sig VÄLDIGT långt bort. Ljusdjupet blir då stort.

Nu är det kväll och mörkt och vi sitter på samma läktare. Bakom det högra målet sitter en strålkastare men endast där. Då kommer vi att se det högra målet upplyst men det andra är i mörker. Vi kommer också se att ljuset avtar på planen ju längre bort från strålkastaren vi tittar. Detta är ljusdjup och något vi kan använda effektivt med externa ljuskällor.

Kvadratregeln, som vi pratar om här, innebär att ljuset avtar med kvadraten på av­ståndet från ljuskällan. Om vi mäter ljuset på ett visst avstånd från en lampa och får t. ex. bländare 8 och sedan flyttar till det dubbla avståndet så har vi bara en fjärdedel av ljuset kvar. Bländaren sjunker alltså två steg, till bländare 4.

För att belysa (!) detta praktiskt så innebär det t.ex. detta: För att få en vit bakgrund att bli vit måste den ljussättas separat. Om vi har en modell som befinner sig en meter från ljuskällan (t.ex. en softbox) och rätt exponering är bländare 8 så kommer den vita väggen som är en (1) meter bakom modellen att bli underexponerad två steg, dvs. bländare 4. Då den vita väggen blir underexponerad kommer den att få en grå nyans. Är den vita väggen tillräckligt långt från modellen blir den helt svart fast den är vit! Kul va!

Här är bakgrunden vit, det kan jag lova! Fast på bilden är den väldigt grå. Den är endast upplyst av den enda ljuskällan, en stor softbox, och ljuset “orkar” inte lysa upp bakgrunden så den blir vit. Bakgrunden är helt enkelt underexponerad.

Denna bild är tagen mitt på dagen i en stor kyrka. Vårt öga kunde se allt i kyrkan då det finns fönster överallt. Med rätt ljussättning och rätt inställningar på kameran kunde jag få bakgrunden helt svart. Ganska fascinerande, eller hur! Hemligheten är att vårt externa ljus (blixt i detta fall) måste konkurrera ut det befintliga ljuset. Lågt ISO och snabbast möjliga slutartid, i detta fall 1/200 sek. Ljuskällorna så nära pianisterna som möjligt.

Så, lite siffror för att förstå detta lite bättre.

Sätter vi ljuskällan en halv meter från objektet kommer ljuset att ha fallit av med två bländarsteg en halvmeter bakom objektet.

Är ljuskällan två (2) meter från objektet kommer ljuset att ha fallit av med två bländarsteg två (2) meter bakom objektet.

Är ljuskällan tio (10) meter från objektet kommer ljuset att ha fallit av med två bländarsteg tio (10) meter bakom objektet.

Förstår du sammanhanget nu? För att få ett stort ljusdjup måste ljuskällan vara längre bort från objektet. Det är bra att veta om man ska fotografera större grupper som står på flera led t.ex. Två problem uppstår ändå och det ena är att ljuskällans effekt minskar ju längre bort vi kommer. Vi måste alltså ha kraftigare ljuskälla för att bibehålla samma bländarinställningar. Det andra är att ljuset blir hårdare ju längre bort från objektet vi kommer OM vi använder samma ljuskälla. För att bibehålla ljuskaraktären måste alltså ljuskällan vara större.

Här är äntligen den vita bakgrunden vit. Hur gjorde jag? Jag överexponerade den vita bakgrunden hela två bländarsteg med hjälp av blixtar! Varför då? Räcker det inte med att bara belysa med samma inställning som huvudljuset, dvs. bländare 8 i detta fall?

Nej, riktigt så enkelt är det inte. Skulle vi ha bländare 8 på bakgrunden skulle den få en grå färg. Vår ljusmätare, som vi talat om tidigare, refererar till 18% grå. Kameran tror helt enkelt att bakgrunden, trots att den är vit, ska vara 18% grå. Vi måste “lura” kameran genom att sätta ljuset på bakgrunden till bländare 16.

Så, för att få en vit bakgrund med hjälp av en vit bakgrund måste vi överexponera bakgrunden två bländarsteg med hjälp av extra ljussättning.

Jag har märkt att detta innebär lite hjärnaktivitet hos mina kurskamrater. Man tänker oftast åt fel håll. Denna bild är fotograferad med bländare 8 (tiden har ingen större betydelse, bara den är snabb nog så det inte blir skakoskärpa) och ISO 100. Jag har mätt ljuset på modellen och ställt in effekten så det ska bli just bländare 8. Bakgrunden ska då mäta bländare 16. Om bakgrunden mäter bländare 16 och vi fotograferar med bländare 8 blir bakgrunden två (2) steg överexponerad. Hänger du med???

Att få svart bakgrund är mycket enklare. Förutom tricket ovan med stort avstånd till väggen kan man använda svart tyg. Då blir det svart.

Här är det ett svart tyg som hänger ned ca en meter bakom paret. Helt svart!

Det finns mycket att skriva om ljusdjup men tror nog det får räcka för denna gång. Framöver kommer jag att skriva om hur vi använder blixtar utomhus. Häng med!



Spännande med porträttfoto! Del 3

Porträtt Posted on 24 Jan, 2014 13:56

Bilderna från senaste inlägget under kategorin Porträtt var tagna med sk. beauty lighting. Ett annat ord för samma teknik är clamshell. Det finns olika sätt att göra detta på men tekniken bygger på en så jämn belysning som möjligt för att få en vacker, slät hy på modellen. Ett sätt är att använda två paraplyer. En snett uppifrån och framifrån, en snett underifrån.

Det går givetvis att ersätta paraplyerna med softboxar eller så använder man en softbox upptill och ett paraply nedtill.

Så här kan det se ut hemma hos mig. Jag använder i detta exempel en beauty dish som ljuskälla. Den skickar en stor del av ljuset ned i dessa tre reflektorer. På så sätt får man en jämn, fin belysning av modellen. Det går bra att använda en vanlig softbox istället för en beauty dish.

Olika ljusmodifierare

Det finns olika sätt att modifiera blixtljuset på. Som jag skrivit tidigare så behöver vi en större ljuskälla för att få ett mjukt ljus. Att endast använda blixten utan någon som helst ljusmodifierare ger ett hårt ljus med hårda skuggor (eller skuggkanter).

Till vänster ser vi en softbox och till höger ett paraply, bägge fungerande med vanliga småblixtar. De finns bägge i olika storlekar. Softboxen har den fördelen att den inte sprider ljuset så mycket utan är mer riktad. Man kan även sätta på ett sk. raster som gör att ljuset blir extremt riktat.

Ett paraply kan man använda så att ljuset reflekteras, som på bilden. Det finns också transparenta varianter där man “skjuter” blixten rätt igenom. Ett paraply sprider ljuset mer i rummet, fr.a. ett transparent paraply. Fotograferar man i ett litet rum med ljusa väggar så kommer ljuset att reflekteras i både väggar och tak och det blir svårt att kontrollera ljuset. I större rum fungerar det mycket bättre.

Paraplyer är tämligen billiga och bra modifierare. Softboxar gillar jag personligen bättre men de är dyrare. De flesta softboxar går att packa ihop till en bråkdel av storleken så de är lätta att transportera. Givetvis behövs det stativ till både softboxar och paraplyer.

Det här är en octabox. Det är en softbox men med åtta sidor vilket gör den nästan helt rund. Finns i olika storlekar och går att använda med raster för att rikta ljuset mer. Om ni tittar noga på ögonreflexen i porträtt kan ni oftast se om det är taget med en vanlig softbox eller octabox (eller paraply eller beauty dish). Är reflexen fyrkantig är det en ordinär fyrkantig softbox. Är den rund någon av de andra.

Här ser vi en beauty dish. Blixtljuset träffar konen i mitten som sprider ut ljuset över hela disken. Ger ett “krispigare” ljus än t.ex. en softbox. Går att använda med raster.

Hur styr man då blixtarna?

Som ni förstår så sitter inte blixten på kameran när vi fotograferar i studio med blixttillbehör. De står på separata stativ. Hur kan kameran kommunicera med blixtarna? Det finns många sätt och jag tänker inte gå in i detalj på möjligheterna. Jag själv använder radiosändare och mottagare. Sändaren sitter på kameran i blixttillbehörsskon, på mottagarna sätter man småblixtarna. Jag använde ett system från PocketWizard som fungerar även i automatikläge, idag (2018) använder jag blixtar och sändare från Profoto. Det vanligaste systemet är att sändaren endast “triggar” blixten, säger åt den att fyra av. Fungerar endast i manuellt läge. Nu är inte det ett problem i studio. Jag fotograferar endast helt manuellt i studio. Automatiken använder jag mig av på t.ex. fester (se Ljussättning) eller när jag använder blixt utomhus i befintligt ljus.

Här en bild tagen med en blixt i en ordinär softbox, 60×60 cm. En reflektor på vänster sida för att lätta upp skuggorna. Bakgrunden är vit men då inget separat ljus används på bakgrunden blir den grå. Ljuset från softboxen räcker inte till för att belysa bakgrunden. Om bakgrunden varit dubbelt så långt bort skulle den ha blivit i det närmaste svart trots att den är vit från början.

Fotograferad med paraply som står till höger. Till vänster en reflektor. Bilden är efterbehandlad i bildredigeringsprogrammet vilket gör att den ser lite “antik” ut.

Här har en stor octabox (105 cm) kommit till användning. Endast ett ljus. Ingen reflektor. Boxen är placerad precis utanför bild vilket gör ljuset stort i förhållande till modellen. Svart tyg som bakgrund.

I nästa inlägg mer om bakgrunder och hur man belyser.



Spännande med porträttfoto! Del 2

Porträtt Posted on 07 Jan, 2014 12:53

Porträttbilder i naturligt ljus har jag inte så många. Här en bild på en väns dotter. Kvällsljus och 200 mm tele. Stor bländare och teleobjektiv gör att bakgrunden blir oskarp (bokeh). Jag borde ha placerat henne mer till vänster i bild då hon tittar till höger och ut ur bilden. Naturligt ljus är mycket vackert men problemet är att jag inte kan styra det vi kallar ljusdjupet. Utomhus finns ljuset överallt vilket gör att bakgrunden syns väl. På nedanstående bild stör det inte direkt men på färgbilden under syns bakgrunden mer. I ett senare inlägg där jag ska skriva mer om ljussättning ska jag förklara detta med ljusdjup.
Här faller ljuset in från ett takfönster. Ute är det molnigt. Modellen “söker” ljuset och belyser hennes smala sida där jag också tagit min ljusmätning. Fina skuggpartier på motstående sida.

Här är vi tillbaka i blixtvärlden. Två blixtar. En som belyser modellen och en som belyser bakgrunden för att få den vit. Detta kallas beauty lightning och det finns olika tekniker för att få detta resultat. Här är det en softbox som både belyser modellen men även en uppsättning reflektorer som studsar ljuset uppåt. Mer om detta i ett senare inlägg.

Samma teknik som föregående bild. Kattrasen heter Main coon.

Fortsättning följer!



Next »