Blog Image

Fotograf Pär Fridberg

I Maestros synfält!

Några av mina nära vänner kallar mig kärleksfullt för maestro. Varför? Förmodligen för att jag till yrket är dirigent och dessutom utbildad till det. Varför skriver jag då "Fotograf Pär Fridberg"? Bara för att jag äger ett par kameror borde jag väl inte kalla mig fotograf? Nej, det kan jag hålla med om. Jag har ingen formell utbildning förutom några enstaka kurser. Men jag sticker ändå ut hakan lite och fortsätter kalla mig fotograf. Jag kan trots allt en hel del i ämnet och jantelagen har jag lämnat bakom mig...
Någon egentlig blogg har det här aldrig blivit utan mer en plats där jag delar med mig av mina kunskaper. Jag skriver om hur jag gör när jag fotograferar. Vilka inställningar jag använt, hur ljuset är satt, vilken utrustning för just den bilden mm. Helt enkelt ett sätt att sprida mina kunskaper som jag lärt mig, ibland den hårda vägen.

Nya prylar!

Ljussättning Posted on 17 Jun, 2014 13:10

Nu har jag funnit dem! Äntligen! Har länge känt att mina speedlights inte alltid räcker till när jag vill fotografera i dagsljus. Har sneglat och suktat på Elinchrome Quadra en längre tid men något har hållit mig tillbaka. Men nu har jag slagit till!

Profoto B1

Vilka fantastiska blixtar detta är! Varje enhet har samma styrka som 10 st av mina speedlights och fungerar dessutom helt och fullt i TTL med Canon (Nikon kommer snart). Inte en sladd till dessa blixtar då de drivs av ett kraftfullt batteri och styrs trådlöst via en sändare där man kan ställa allt. Vid full effekt räcker batteriet till ca 220 blixtar (det är mycket sällan full effekt behövs). Vid lägsta effekt ca 50 000! Och snart kommer High Speed Sync (mjukvaruuppdatering endast)!

Det är en revolutionerande produkt som kommer att underlätta oerhört för bröllopsfotografer eller fotografer som gillar att fotografera on location.

Vill man använda dem i studio fungerar de som vilka professionella blixtar som helst. De har givetvis modelleringsljus.

En av de mest otroliga sakerna med dessa blixtar är följande:
För att få rätt ljus, ta någon/några bilder i TTL-mode. När bilden är rätt exponerad, slå om till manuellt på sändaren. Nu låses blixten vid senaste läget och kommer inte ändra sig vad man än gör. På så sätt får man samma exponering varje gång och man klarar sig helt utan ljusmätare.

Ok, de är dyra men billigare än 10 speedlights…

Mer info för den intresserade här:

Hoppas kunna lägga upp lite bilder här snart.



Ljusmätaren, räddaren i nöden?

Ljussättning Posted on 14 Mar, 2014 10:23


Det här är min ljusmätare, en av mina allra viktigaste fotoprylar!

Ljusmätare? Varför då? Du har ju en ljusmätare i din kamera!

Den avgörande skillnaden mellan en handhållen ljusmätare som den här Sekonic och kamerans inbyggda är att den handhållna ljusmätaren mäter INFALLANDE LJUS medan kamerans ljusmätare mäter REFLEKTERAT LJUS.

Om du läste mitt förra inlägg här under Ljussättning förstår du vilken skillnad det är. En handhållen ljusmätare bryr sig inte om om objektet du fotograferar är svart eller vitt, gult eller rött utan mäter helt enkelt det ljus som faller på objektet. Vi får på så sätt en riktig mätning varje gång.

Jag använder ljusmätaren ofta och alltid i studion med blixtar. I studion är den totalt överlägsen kamerans inbyggda ljusmätare och ett ovärderligt redskap vid ljussättning.

När jag fotograferar porträtt i studion använder jag ofta fler blixtar. Ett huvudljus givetvis, ibland en upplättningsblixt, en blixt för håret och ev. en blixt för bakgrunden. Utan handhållen ljusmätare blir det en gissningslek och tar mycken tid i anspråk för att ställa in dessa blixtar. Det här är ett vanligt scenario:

Huvudblixten vill jag ha till bländare f/8. Jag ställer in endast huvudljuset, justerar styrkan på blixten för att komma till f/8. Jag mäter ljuset med ljusmätaren mot ljuset, inte mot kameran. Det är det infallande ljuset som ska mätas.

När huvudljuset är ställt stänger jag av den blixten och slår på upplättningsblixten. Det ljuset ska vara svagare än huvudljuset i detta fall, bara lätta upp skuggorna. Jag väljer denna gång att ha upplättningsljuset ett (1) bländarsteg svagare. Det ska då mäta f/5.6. Jag mäter det infallande ljuset och justerar blixten så jag får bländare f/5.6.

Nu är det dags för hårljuset. Modellen är mörk i detta fall så jag behöver lite mer ljus. Inte riktigt lika starkt som huvudljuset men nästan. Jag väljer f/7.1 och ställer in blixten så jag kan mäta f/7.1.

Till sist bakgrunden. Jag vill ha den helt vit. Måste då överexponera bakgrunden hela två (2) bländarsteg. Mätningen på bakgrunden ska då ge f/16 (allt refereras till huvudljuset som är f/8 i detta exempel).

Nu är inställningen klar och jag kan slå på alla blixtar och påbörja min fotografering. Innan jag börjar tar jag en sista mätning med huvudljus och upplättningsblixt för att kontrollera ljuset. Upplättningsblixten kommer nämligen att addera lite ljus. Det värdet vi får blir vår arbetsbländare.

Hur skulle jag ha gjort utan min ljusmätare? Allvarligt talat, jag vet inte. Gissat mig fram, försökt tolka histogrammet, tagit många testexponeringar. Med en separat ljusmätare kan jag göra en inställning innan modellen dyker upp, bara göra små korrigeringar när modellen är på plats.

Vid viktiga fotograferingar är alltid ljusmätaren med. Den förenklar och snabbar upp min fotografiska tillvaro.

Min ljusmätare, en Sekonic L-478 DR (den på bilden) är en fantastisk pryl. Den mäter befintligt ljus och blixtljus. Den har även en funktion för videofilmning. Det som gör just denna modell unik är följande egenskaper: Den styr mina radiomottagare från PocketWizard! När jag tar mätningen fyrar blixten/blixtarna av. Mycket praktiskt. Dessutom kan jag styra blixtarnas inställning i upp till tre (3) grupper! I stället för att gå och ratta på själva blixten för att justera styrkan kan jag direkt på ljusmätaren ställa styrkan på blixten. Det är en helt fantastisk egenskap! Huvudljuset behöver jag inte justera för det är trots allt mitt huvudljus som resten av blixtarna ska referera till. Om jag däremot tycker att mitt hårljus är för starkt så är det enkelt att dra ned effekten direkt på ljusmätaren och ta en ny mätning. Just denna suveräna funktion fungerar endast med Flex-modellen från PocketWizard (som jag lyckligtvis har).

En annan unik egenskap är att den kan mäta mängden blixtljus i befintligt ljus i procent!

Eh, vad betyder det? Jo, tro det eller ej, men när det gäller modellfoto används ofta blixt även utomhus i befintligt ljus. Allt för att få modellen att stå ut från bakgrunden och att få liv i ögonen. För att inte blixtljuset ska ta överhanden så vill vi inte ha mer än 20-40% blixtljus i bilden, annars börjar bilden se “blixtrad” ut. Denna mätning klarar alltså denna ljusmätare!

I nästa inlägg under porträtt kommer jag att skriva om blixtfoto utomhus i befintligt ljus.

Häng med!



Hur mäter vi ljuset, egentligen?

Ljussättning Posted on 07 Mar, 2014 14:47

Vi fotograferar mer än någonsin! Alla smartphones har bidragit till att fotograferandet fullkomligt exploderat vilket är kul! I detta inlägg ska jag skriva om hur vi mäter ljuset och hur det fungerar, varför en del bilder blir felexponerade fast vi försöker om och om igen.

Våra kameror och smartphones är faktiskt små under av datakraft och snillrik programmering vilket gör att många av våra bilder blir bra direkt. Men det finns situationer där vi själva måste hjälpa kameran på vägen för att få rätt exponering.

För att förstå detta måste vi veta hur en ljusmätare fungerar och på vilka olika sätt kameran mäter ljuset.

Det jag skriver nu handlar mest om systemkameror och mer avancerade kompaktkameror. Smartphones har inte samma möjligheter men kommer ge ett tips lite längre fram i texten.

Så, häng med nu!

Ljusmätaren i kameran mäter reflekterat ljus! Alltså det ljus som “studsar” från objektet vi fotograferar. Även om kameran är smart så vet den inte vad vi som fotografer fokuserar vår bild på (hm, kanske inte riktigt sant i dessa dagar. Ansiktsigenkänning heter det visst). För att ljusmätaren ska fungera så måste den referera till ett medelvärde. Det medelvärde man kommit fram till är 18% grått. Vad det betyder i praktiken ska jag strax komma till.

En kamera idag mäter oftast ljuset på flera ställen i bilden (men inte alltid, det kan vara en inställningsfråga) och räknar sedan snabbt ut ett medelvärde för att exponeringen ska bli rätt. Detta fungerar ofta bra när kontrasten i bilden inte är för stor, när det finns lagom mycket ljusa partier i bilden, likaså mörka och medeltoner.

Det är nu vi ska prata om 18% grått! Detta scenario är givetvis extremt men ändå belyser det hur ljusmätaren fungerar. I dagsljus står du framför en vit vägg som täcker hela bilden. Du ser att bilden är vit men när du tagit en bild kommer du att se att bilden är grå! Varför? Den är ju vit?! Jo, kameran mäter på det vita och då det endast är vitt så refererar kameran till sitt medelvärde. Kameran tror helt enkelt att väggen är 18% grå! På samma sätt är det om vi fotograferar en svart vägg. Om vi inte justerar vår exponering kommer bilden även här att bli grå på samma sätt som ovanstående exempel.

Vad ljusmätaren gör i dessa exempel är att när väggen är vit så tror kameran att här måste vi sänka exponeringen och när den är svart så måste exponeringen ökas.

Nu är det väl inte så ofta vi fotograferar endast vita och svarta ytor men det finns många situationer där kamerans ljusmätare spelar oss ett spratt.

Hur många semesterbilder har vi inte sett där bästa kompisen står vid en vacker vy och där landskapet eller vad det nu kan vara i bakgrunden är korrekt exponerad men kompisen är alldeles mörk i ansiktet? I dessa fall består större delen av bilden av bakgrunden och ljusmätaren har mätt det mesta av bilden där. Om inte kompisen har haft direkt ljus på sig utan är i motljus blir bilden ohjälpligt mörk.

Hur gör vi då? Vi får försöka mäta så mycket som möjligt på kompisen helt enkelt. Ett sätt är att gå så nära kompisen att hen täcker större delen av sökaren, ta en mätning och låsa exponeringen. Sedan backa tillbaka och ta bilden.

Om vi nu har lyckats få kompisen rätt exponerad, vad händer med bakgrunden? Den blir överexponerad! Klart ljusare! Och det är inget vi kan göra något åt. Utan extra hjälpmedel i form av reflektorer eller blixtar så blir det så.

Vårt mänskliga öga tillsammans med hjärnan har en suverän förmåga att se både det mörka och ljusa samtidigt. Tyvärr är inte våra digitala kameror i närheten vad gäller denna kontrast. Det betyder att vi i de fall vi endast fotograferar i befintligt ljus måste välja vad i bilden som ska vara rätt exponerat.

Sen har vi naturligtvis Photoshop, detta fantastiska bildredigeringsprogram. Där kan vi manipulera och rädda många bilder. Det är egentligen en helt egen kurs som jag inte kommer att gå in på mer än dessa exempel som handlar om att fotografera i motljus.

Här slarvade jag när jag mätte ljuset. Bakgrunden är rätt exponerad (även om den är mycket oskarp men det var meningen) men min modell är alldeles för mörk.

Här har jag exponerat på min modell och då ser vi vad som händer med bakgrunden. Den blir mycket ljusare och stora partier är helt utfrätta. Utan extra hjälpmedel i form av reflektorer eller blixtar så blir det så här direkt ur kameran.

Här försökte jag rädda den första bilden med hjälp av Photoshop. Det tog ganska lång tid för mig som inte är någon expert på Photoshop men resultatet blev ganska ok. I korthet gjorde jag ett nytt justeringslager, maskade av modellen och höjde sen exponeringen bara på henne. Bakgrunden fick vara oförändrad. Nu fick jag en bild som mina ögon såg.

Ett annat typiskt scenario där vi ofta får bilder som ser smutsiga ut är vinter- och skidbilder. Att fotografera med mycket snö omkring oss får kamerans ljusmätare att få fnatt. Eller inte egentligen, den gör ju bara vad den är programmerad till. När kameran “ser” så mycket vitt i bilden kommer kameran att minska exponeringen vilket gör att det vita blir mer grått och det ser skitigt ut. Vi måste helt enkelt hjälpa kamerans ljusmätning på traven för att få våra bilder rätt exponerade.

Hur gör vi då för att snön ska se vit ut? Jo, öka på exponeringen! Jag brukar öka exponeringen 2 bländarsteg och mäta på det ljusaste partiet. Då kommer kameran att släppa in mer ljus och bilden blir rätt exponerad.

På liknande sätt gäller vid mörka bilder. Då får man gå åt andra hållet och sänka exponeringen på motsvarande sätt.

Nu kommer ett avsnitt som är mer avancerat men mycket användbart. Jag använder det alltid vid svåra ljusförhållanden där jag vill kontrollera ljuset till fullo.

Spotmätning!

Som jag skrev tidigare så är det vanliga att kamerans ljusmätare mäter på flera olika punkter i bilden och räknar ut ett medelvärde. Med spotmätning mäter man endast på ett ställe och det är mitt i sökaren och bara någon procent av bildytan.

Fördelen med detta är att vi kan sikta på det ställe där vi vill ha exponeringen korrekt.

Problemet är att här krävs det kunskaper!!!

Vad händer om vi spotmäter på ett vitt parti? Vad händer om vi mäter på ett svart parti? Det blir grått återigen. Kameran tror ju att det ska vara 18% grått.

Så, för att spotmäta bör vi hitta ett parti i bilden som är medelgrått men det är inte alltid det finns. Det är nu vi som fotografer måste “lura” ljusmätaren! Vi får vrida upp exponeringen eller vrida ner. Några exempel:

Om vi fotograferar ett brudpar där bruden har på sig en vacker vit klänning så vill vi att det vita verkligen ska bli vitt men inte utfrätt. Spotmät då på den vita klänningen där den är som ljusast och öka exponeringen 2 bländarsteg. Då blir klänningen korrekt exponerad.

Här vill jag inflika en viktig kommentar. Detta gällde mina kameror. Jag använde under lång tid Canon 5D Mark III och min 5D Mark II och de är rätt bra. Nu går utvecklingen framåt vad gäller dynamiken och nyare kameror har ännu bättre dynamiskt omfång. Du får helt enkelt testa din kamera och se när högdagrarna klipper.

Låt säga att brudgummen är klädd i frack och vi vill att fracken ska vara snyggt svart. Gör då på samma sätt MEN exponera åt andra hållet. Spotmät på det mörkaste partiet och SÄNK exponeringen 2 bländarsteg.

Att fotografera ett ansikte i kraftigt motljus fungerar också förträffligt med spotmätning. Om det är en normalt ljushyad person så spotmät på ansiktet och öka exponeringen ca 2/3 bländarsteg, kanske ett helt. Är personen mörkhyad får man sänka exponeringen. Här får man prova sig fram lite.

Att fotografera artister på scen är också en utmaning. Ofta väldigt mörk bakgrund, ljus som hela tiden ändrar sig i styrka och färg. Jag använder alltid spotmätning och försöker sikta på artistens ansikte. Exponeringskompensationen har jag höjt ca 2/3 bländarsteg.

Som ni förstår så är spotmätning utmärkt för full kontroll men kanske lite svårare att förstå till en början. Jag använder spotmätning ofta och jag gör på något av dessa sätt:

Jag fotograferar i manuellt läge (M) och läser på exponeringsmätaren för att kompensera för rådande fototillfälle. När jag fotograferar i skidbacken t.ex. tar jag helt enkelt en spotmätning på det ljusaste partiet i snön och ökar exponeringen 2 bländarsteg.

Annars fotograferar jag ofta med bländarförval (A). På min Canonkamera ställde jag in exponeringskompensationen på plus 2 bländarsteg, tog en mätning i det vita och fotograferade. Eller mätte på det svarta eller det gråa eller vad det nu kunde vara. Vi måste dock hålla koll på att justera exponeringen.

I ett framtida inlägg kommer jag att skriva om hur vi med hjälp av blixt eller reflektorer kan få en modell att bli rätt exponerad och även bakgrunden.

Hur var det nu med våra smartphones? Kan vi hjälpa till med exponeringen? Jo, det går faktiskt men inte på samma avancerade sätt kanske. Jag äger en iPhone och där kan man bestämma var i bilden man vill ha skärpa och ljusmätning genom att peka på det området och hålla fingret still där en kort stund. Då låses värdet där. Vi ser också direkt på skärmen hur resultatet blir innan vi tar bilden. Androidmobiler fungerar på liknande sätt. En användbar och avancerad fotoapp till iPhone heter Pure. Den spar bilden i en egen variant av tiff vilket gör bildfilerna betydligt större och mer redigeringsbara. Dessutom kan appen spotmäta på ett ställe och ställa skärpan på ett annat. Bara som ett tips.

Om man tycker att allt jag skrivit om kamerans ljusmätning är krångligt kan man alltid använda en handhållen ljusmätare 🙂 Varför kommer jag att skriva om i ett kommande inlägg.

Häng med!



Partyfotografering

Ljussättning Posted on 21 Jan, 2014 12:35

Vi har väl alla fotograferat under fester och i ärlighetens namn med blandat resultat. Antingen försöker vi fotografera utan blixt men då ljuset ofta är svagt så blir slutartiderna alldeles för långa och bilderna suddiga eller så använder vi blixten och bilderna blir kalla och tråkiga och kan inte alls fånga stämningen som fanns i rummet/rummen. Röda ögon någon?

Moderna kameror blir allt bättre på att använda höga ISO vilket gör att vi kan fotografera med bra resultat även i svagt ljus men det gäller inte alla kameror. Dyra systemkameror är fantastiska idag men de flesta har inte dessa “monster” till kameror utan kompaktkameror med små sensorer. Ju mindre sensorer desto sämre brusegenskaper vid höga ISO. Vi måste då använda den blixt vi har tillgänglig. Jag själv använder alltid blixt vid party- och eventfotografering även om min kamera klarar extremt höga ISO.

Varför gör du det då? undrar säkert någon. Varför använda blixten när du ändå kan ta bilder utan? För mig handlar det om att sätta prägel på mina bilder, att få personen (eller objektet) att stå ut från övrigt i rummet. Det kommer bildexempel längre ned.

Kompaktkameror och billigare systemkameror har en inbyggd blixt, en sk. pop-upblixt. Den sitter mitt på kameran och fungerar tyvärr väldigt dåligt. Den är liten, sitter för nära objektivet och ger ett platt och hårt ljus. Många har inget val tyvärr och måste använda den ändå.

På lite dyrare kompaktkameror och systemkameror finns en blixttillbehörssko där man kan sätta extern blixt. Den blixten har olika namn som småblixt, speedlite. Gemensamt är att de är relativt små och drivs av batteri.

Det här är en småblixt (Speedlite) från Canon men övriga tillverkares småblixtar ser snarlika ut. En viktig egenskap en småblixt ska ha är att blixthuvudet ska kunna vridas i olika riktningar. Vi ska kunna rikta den i taket eller mot en vägg t.ex.

Har man råd och möjlighet, skaffa en småblixt! Den är så otroligt mycket bättre än den inbyggda.

Nåväl. Hur ska vi då göra för att fotografera på ett party för att få skapliga bilder? Jag gör så här i korthet:

Själva kameran sätter jag i manuellt läge (M). Jag ställer in kameran så jag får en slutartid på 1/30 sek eller möjligtvis 1/15 sek, bländaren på ca f/4 och sedan justerar jag ISO så jag får en ljusmätning som är ca ett (1) bländarsteg underexponerad. Blixten låter jag vara i sitt automatikläge (som heter ETTL) och sänker blixtens utnivå ca ett (1) bländarsteg. På detta sätt får jag med det befintliga ljuset i rummet samtidigt som blixten fyller i det viktiga, dvs. objektet vi fotograferar. Vi blandar helt enkelt befintligt ljus med blixtljus.

Om personerna sitter någorlunda still fungerar detta väl. Skulle personen röra sig snabbt får vi lite dubbla bilder då både blixten och det befintliga ljuset är inblandat. Hur då undrar du säkert? Jo, blixten brinner av mycket snabbt, ca 1/1000 eller snabbare och gör så att objektet fryses men det befintliga ljuset är ju konstant och det ljuset fångar vi med t.ex. 1/30. Den tiden är så pass lång så om någon rör sig snabbt får man en skuggbild som förvisso är lite svagare men som kommer att synas.

Lät detta krångligt? Det är inte så krångligt. Vi måste bara förstå att kameran och blixten kan arbeta var för sig, i detta fall är kameran i helt manuellt läge men blixten fungerar i automatikläge. Olika kameror fungerar olika vad gäller blixtens automatik. Hur mycket blixtljus man vill ha är individuellt och det är bara att prova sig fram. På mina Canonkameror är det lätt att direkt på kameran ställa blixtens utnivå. Hur det ser ut på andra märken vet jag inte men det bör stå i manualen.

Här kommer lite bildexempel hur det kan se ut med olika kamera- och blixtinställnigar:

Den här bilden är tagen på stativ då slutartiden blev en halv sekund lång. Inget man tar på fri hand om man inte har bildstabilisering. Ingen blixt, ISO 800 och f/4. Här finns givetvis “mysfaktorn” med. Tände lite levande ljus och hade en glödlampa igång för att lite illustrera hur det kan se ut på ett party.

Här använde jag blixt. Jag satte kameran på fullautomatik och blixten är riktad rakt fram som är brukligt på de flesta kameror med inbyggd blixt. Mysfaktorn är väl inte direkt hög. Mycket kallare ljus. Den enda fördelen enligt mig är att den stora skuggan bakom pojkens huvud är borta. ISO 800, 1/60, f/4. Denna bild kan tas på fri hand.

Exakt samma inställningar med en stor skillnad: Blixthuvudet är riktad mot taket som i detta fall är vitt. Nu börjar vi få tillbaka känslan av ursprungsbilden. Då jag har riktat blixten mot taket så har taket blivit ljuskällan (men blixten är givetvis fortfarande ljusalstraren) och ljuset blivit större. Sedan tidigare vet vi att ju större ljuskällan är mot objektet vi fotograferar, desto mjukare ljus.

Här har jag ställt kameran i manuellt (M) läge men blixten är i automatikläge (ETTL) och riktad mot taket. För att kunna fotografera på fri hand har mina inställningar blivit följande: ISO 1600, 1/30 sek, f/3.2. Vad jag gjort i övrigt är att sänka blixtens utnivå med ett (1) bländarsteg. Nu höjs mysfaktorn än mer.

Sista exemplet. Samma inställningar som förra bilden med ett undantag. Blixtens utnivå är nu sänkt hela två (2) bländarsteg. Denna bild är nära den ursprungliga utan blixt. Skillnaden är att denna bild kan vi ta utan stativ.

Pröva dig fram till vad du tycker ser bra ut!

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag ge lite ytterligare tips på hur vi kan förbättra våra blixtbilder. Det finns inga genvägar utan vi måste helt enkelt skaffa oss lite tillbehör.

Här ett litet tillbehör att sätta på den inbyggda blixten, allt för att göra ljuset större. Är man lite händig kan man använda ett vitt kaffefilter.

En annan variant som passar kameror med större objektiv.

Att få bort blixten från kameran är givetvis det bästa! Här med hjälp av en blixtsladd. Med denna sladd fungerar blixten på precis samma sätt som om den satt direkt på kameran, dvs. med full automatik.

Det finns massor av tillbehör till blixtar och det skulle bli ett långt inlägg om jag skulle lista allt. I kategorin Porträtt kommer jag berätta mer hur jag använder blixtar, både i studio men även utomhus i befintligt ljus. Håll utkik efter det!

Ett sista råd om du har en extern småblixt: Undvik att slå blixten rakt fram om du inte har någon större ljusmodifierare på. Försök att rikta blixten mot ljusa tak eller väggar. Det kommer att förbättra dina partybilder betydligt!



Next »